måndag 14 mars 2011

Djupa tankar...
djupa känslor...

Varför ska man ha såna?
Ja , känslor är sjukt bra
o tankar också för den delen.

Men varför ska jag bli sån ibland att jag tänker för mycket...
Känner för mycket.

Jag rusar iväg i min egna lilla värld lite FÖR ofta...
Man kanske skulle ta o söka sig till bubblan o stanna där.
Upp på molnet , där man ser det man vill se. gör det man vill göra.

Jajaja det blir bergis bra.


(hoppar upp på molnet nu! )

Helgen som kommer är man barnledig..
Ska ner till moder på fredag.
Prata ut om allt.
Jag har mycket jag behöver lätta mitt hjärta om, säkert hon också.
Vi är lika på många plan så en ordentlig konversation vet jag att det kommer bli,
hoppas hon förstår allt jag kommer säga osv. :) det tror jag.

Sen på lördag Kommer finaste Erika o sover här med mig. Då slipper hon eskilstuna ett tag o hon o jag ska bara flumma in the kitchen dansa o skratta.
Glömma alla bekymmer för stunden och bara vara. !

well well..


Jag ska iaf bygga en teleportör! Så man kan ta sig till vemsomhelst närsomhelst när man vill.
PUNKT.



Goodbye and hejdå!

(Grubbla aldrig över saker som hänt, blicka framåt. man vet att det kommer bli bra i slutändan. För det blir vad man gör det till.... det är en själv som skapar framtiden. det är en själv som väljer hur man egentligen skall må, sen om man låter fler påverka en så reser man sig upp igen och blir en erfaranhet starkare o BLIR starkare.)

3 kommentarer:

  1. Älskade sis!
    Vad du är klok och vis! Du har så många bra tankar att dela med dig av att jag bara sitter här och gapar.....
    Men du, försvinn inte in i nån bubbla, DET är aldrig bra, jo, på ett sätt, om det går att kliva ur när man vill! Jag tror din bubbla är en sån. MIN bubbla var mitt fängelse i så många år, en vakuumbubbla, ett mörker. Jag syntes inte, jag hördes inte, jag fanns inte....mycket sånt. NU har jag petat hål på MIN bubbla och krupit ur den (ibland kan jag längta tbx...)Jag vill finnas i existensen, inte i oexistensen....

    Jag blir glad att du ska ner till moder och prata ut. Det behöver ni, för du, hon älskar dig lika mycket som hon älskar alla sina barn, kanske bara på olika sätt?! Vad vet väl jag?
    Ge varandra chansen att få säga allt det ni behöver säga, lyssna noga på varandra.

    PUSS & KRAM min fantastiska syster!! Älskar dig!
    <3<3<3

    // Lallis

    SvaraRadera