Mina dagar just nu förgylls med tankar funderingar och måsten...
Även av massa kärlek men oxå saknad...
Saknar gör jag i massor...
Och jag kan inte riktigt släppa på den känslan...
Kärleken jag får är också hjärtligt valkommet jag känner mig älskad av alla fina... speciellt mina barn...
sessan var så positiv imorse som dom flesta mornar denna vecka.. det gör så mycket med humöret :) man känner sig verkligen uppskattad och förstådd .. "Mamma jag har klätt på mig, fixat min frukt och ätit frukost".. hihi ... ja inte så att man tvingar dom att göra allt själva men det gör dom ändå... hihi .. så jävla fina barn....
Mamsen älskar er mest!<3
Och sen kan man komma till att tänka på hur vissa människor funkar i olika sammanhang... o reflektera över beteenden osv... men sen kan man inte låta bli o tänka.... "är jag likadan"? "tänker folk likadant om mig?"... Hur skall man kunna veta det? Man får helt enkelt lita på vad folk bestämmer sig för att berätta för mig om tycken o om dom hört något annat... och det har man fått höra jämnt så det vore konstigt om det slutar helt plötsligt... känns skönt ändå att veta var jag har dom flesta som står mig nära... ger mig en jämnare grund att försöka utvecklas på.. lite snabbare kanske... få mig att må bra... när det ändå känns som tyngst...
Jag har fått mycket respons på mina känslor angående mycket... angående mitt förflutna... att det är OK att sakna... men sen kom det till en gräns då jag känner att folk ansåg mig som tjatig och jobbig pga att jag uttryvkte mig för en gångs skull hur jag kände... den saknaden jag hade...
Jag förväntas finnas för alla hela tiden... men när jag behöver ventilera några ggr ex på FB då verkar man bara vara jobbig tillslut i folks ögon... så kan jag känna... jag vågar inte säga till folk hur jag egentligen känner just nu ... utan när jag väl pratar med någon så halkar man automatiskt in på något annat...
Så jag sluter in mig i mitt skal och bloggar på annat håll i stället där jag känner att jag kan klaga ifred utan att jag ska anses som en börda för någon annan ..... jag tycker inte synd om mig själv.. absolut inte.. men kan få intrycket att folk tyckte att jag gjorde det eller att jag var tjatig...
Jävligt synd egentligen... absolut ingen speciell jag menar men ni som känner mig förstår nog vad jag menar egentligen...
Nu ska jag sätta mig ner och bara fundera på hur fan jag ska gå vidare... utan att klaga för mycket...
Vet iaf att mina änglar alltid kommer finnas och det tackar jag gudarna för... mina finaste bästa vänner <3
Hur ställer du dig till mig?
Ställ frågan ge gärna svaret..
Goodbye and hejdå!
Jag har fått mycket respons på mina känslor angående mycket... angående mitt förflutna... att det är OK att sakna... men sen kom det till en gräns då jag känner att folk ansåg mig som tjatig och jobbig pga att jag uttryvkte mig för en gångs skull hur jag kände... den saknaden jag hade...
Jag förväntas finnas för alla hela tiden... men när jag behöver ventilera några ggr ex på FB då verkar man bara vara jobbig tillslut i folks ögon... så kan jag känna... jag vågar inte säga till folk hur jag egentligen känner just nu ... utan när jag väl pratar med någon så halkar man automatiskt in på något annat...
Så jag sluter in mig i mitt skal och bloggar på annat håll i stället där jag känner att jag kan klaga ifred utan att jag ska anses som en börda för någon annan ..... jag tycker inte synd om mig själv.. absolut inte.. men kan få intrycket att folk tyckte att jag gjorde det eller att jag var tjatig...
Jävligt synd egentligen... absolut ingen speciell jag menar men ni som känner mig förstår nog vad jag menar egentligen...
Nu ska jag sätta mig ner och bara fundera på hur fan jag ska gå vidare... utan att klaga för mycket...
Vet iaf att mina änglar alltid kommer finnas och det tackar jag gudarna för... mina finaste bästa vänner <3
Hur ställer du dig till mig?
Ställ frågan ge gärna svaret..
Goodbye and hejdå!
Emma... jag förstår dig fullt ut... man har rätt att sakna... o dom som bara anser att dom ska snacka om sig själva o inte orka lyssna på dig de är inte riktigt rätt... du förtjänar att snart få de bra... önskar faktiskt att du och M får en framtid ihop igen någon gång i livet.. antar att det var det du menade... kramar till dig!! <3<3<3 //
SvaraRaderanja sgr inte vad jag menade... men jag o M är historia just nu.. vem vet kanske om 25 år... men ... han har sitt nu och det får man respektera och jag önskar dom verkligen all lycka.. är han lycklig är jag lycklig om ja säger så då.. <3 tack iaf för dom värmande orden ..
SvaraRadera