This is it

Hur ska man agera för att ens barn ska förstå vad som är rätt och vad som är fel?

Hur vet man att man kör sitt race "på rätt sätt...?"

Det finns inget facit, men tycken.

För 2 år sen gick jag t.om i en grupp om hur man ska agera osv när barnen får utbrott eller liknande.... Det mesta gjorde man tydligen rätt? Det kändes skönt! Men var absolut INTE ensam om sina brister...

Som jag tycker folk kan överväga att fundera över iallafall:

Vad dom flesta föräldrar inte tänker på är när man "siktar" endast negativt mer än positivt.

Ex: Barnen kommer hem och slänger skor och jacka innanför dörren, första man gör att säga till om det. "klassiska eviga tjatet" sen kanske man säger till om att tvätta sig, inte låta för mycket, eller helt enkelt bara haka upp sig "0medvetet". När stannar man upp och frågar hur dagen vart? OCH viktigast av allt LÅT BARNET BERÄ'TTA SJÄLVT. Ställ följdfrågor så har en konversation startat och barnen känner att "positiv" riktning och uppmärksamhet är på den. Vilket också ger motivation att kommunicera bättre med sin förälder. Hjälpa till. Man ska ge varje barn i hemmet ensamtid , även om det bara rör sig om 10 minuter , vill barnet höra sin favoritbok som du redan läst 4583798756 gånger. Gör det för då märker barnet direkt att du menar allvar , du visar att du bryr dig. 

Tebjudning, teaterkonstert, handla i deras "affär"... Dom blir mer lyckliga av sånt än vad vi egentligen har ögonen öppna för att se! 

Pedagogik är ett ord jag använder mig ofta av. Man kan inte snacka hursomhelst inför sitt barn, eller agera hursomhelst. Dom hör mer än vad man tror, som flugor på väggen är dom. 

Många gånger jag kommer på mig själv, "shit det där var ju inte så smart" osv. Jag är långt ifrån FELFRI som morsa! Det säger jag absolut ingenting om. Haha. Men jag är medveten mestadels hoppas jag HUR egentligen men ska "vara", och kan halka av den banan ganska ofta. Men tänker efter återigen på "positivt" & "negativt" lyse. 

80% MINST ska det "positiva lyset" riktas på. För går jorden verkligen under om jackan ligger på golvet? Gör det till en lek. 

Även om inte alltid motivation finns där eller ORK så måste man ta tag i det. 

För evigt tjat leder bara till fler saker som barnen gör, hoppar i soffan, spolar inte efter sig, eller helt enkelt bara är överenergiska. Men det är egentligen (MESTADELS) sin förälders uppmärksamhet den så fint ber om.... Omedvetet i dom flesta fall. 

Vi vuxna behöver konstant bekräftelse, vad säger att barnen inte gör det?

Även om livet kan kännas piss mellan varven så är dessa små liven dom som kan få oss att känna oss guldvärda och få OSS att landa på jorden och andas lugnt. 

Jag är sjukt tacksam att vara mamma till Elias & Lovisa och DOM gör MIG till en bättre människa. 

Hoppas jag kan leda dom en bit på rätt väg i deras liv också!

Goodbye and hejdå!