.

Alla har vi levt i den stunden där man tänkt "i orättvisans rättvishet är det orättvist egentligen, eller "i overklighetens verklighet"... Hoppat runt på rosa moln och föreställt sig sin egna Pyggmeépuff som kastar mangos på lila giraffer... 

Men sen landar man och kommer tillbaka till verkligheten och börjar ta tag i sitt liv.

Jag var där för ca 2 år sen exakt idag, och 1 år framåt. 

Sen hände något som jag absolut INTE hade tänkt mig, det kom in en man i mitt liv som jag tillslut träffade som jag hade snackat med i 1 års tid. Då tänkte man "Han ska bara vara kompis ingenting annat" jag vägrade se en man vid min sida. Det var han fullt medveten om. 

Men sen kom det känslor jag aldrig trodde jag skulle få känna för en annan på det sättet jag gör. 

Kärleken började bubbla i hela min kropp och jag kom på mig själv att gå runt och småle om dagarna och vi kunde sitta 4-5 timmar i telefonen och prata och prata... 

Nu 8 månader senare så bor han med mig och mina barn. 

Och jag kan nog inte känna mig mer lycklig än nu!

Vilket jag verkligen aldrig trott att det skulle ske. Jag var HELT säker på att jag skulle leva ensam resten av mitt liv med mig och mina barn. Han spräckte den bubblan fort som tusan och bevisade motsatsen. Allt rullar på som aldrig förr hur bra somhelst... Han har precis fått ett nytt jobb, fast anställning och jag trallar runt på mitt jobb 4 dagar i veckan. Barnen trivs som fisken i vattnet med allt runtomkring. Skola, hemmet, kompisarna... Ja allt helt enkelt! 

Samtidigt kan jag komma på mig själv att känna en rädsla , att allt kommer ta slut en vacker dag. För KAN man verkligen må såhär bra utan att det kommer en baksmäll någonstans?

Men då får jag hejda mig själv och säga "det är min tur nu att må bra, få vara lycklig .. ingenting är fel, allt är som det SKA vara och kommer förbli så.."

Sen har folk valt att missunna mig lycka, dom rensa jag bort väldigt fort.... Synd men ändå bra, för energitjuvar har ingen plats i mitt liv... dom är ändå alltför upptagna med att klaga på andras liv för att dom själva lever i misär. Jag kommer aldrig låta någon påverka mig i det liv jag lever nu, jag går min EGNA väg. Och den vägen väljer folk om dom ska stanna kvar på eller inte... Var med mig på mitt val så är jag med den som väljer att acceptera hur jag valt att leva nu. 

Folk trodde väl aldrig det skulle funka så bra så fort för mig.. Men har jag en känsla så stämmer den. Vilket jag bevisat hela denna vägen hittills... Eller bevisat och bevisat, så kan man inte uttrycka det.. för jag känner inte att jag måste BEVISA för välden att jag mår bra. Men folk som valt att stanna kvar vid min sida ser ju själva hur jag skiner av lycka... Så då finns det ju inget mer att tillägga.. 

Så till alla som verkligen tror att ALLT är omöjligt för stunden måste jag ju säga till, DET ÄR INTE det. Se bara på mig som själv var där. Kunde inte vara med tillfredsställd med min liv som jag ör IDAG! 

Ge aldrig upp , stand strong ända tills du ser att du får en hand som vandrar vid din sida resten av tiden som får dig att glömma allt negativa du tänkt på ensam. 

Goodbye and hejdå!