Jag kan inte skriva, jag kan inte skrika, jag kan inte göra ett skit. För det kommer inte få saken ogjord. Av ilska och sorg, försöker jag pussla ihop mig så gott jag kan. Ilskan vill man inte känna men det är mest pga orättvisa. Absolut så får det vara...
Vet fan inte vad jag ska göra, vad jag ska skriva. Känner bara att just nu är det förbannat tomt och huvudet med. Det känns något så otroligt, och hela tiden.
Enda man kan göra att be till änglarna över din axel att se till att du vaknar. Och är som du var innan allt hände. Oddsen är inga bra, men DU om någon har sagt flertal gånger "Hoppet är det sista som överger en". Du höll inte fast vid det! MEN förde det vidare till mig. Jag kommer aldrig ge upp hoppet. MITT löfte till dig.
Min fina människa, varför? Vad fan!!!!
Gör så ont.
Jag SAKNAR för fan dig.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar