...

Igår låg jag totalt sömnlös, vilket inte får ske när man ska upp på en måndag och jobba. Men i tid kom man, tar mig en behövlig cigg innan ruschen kommer ...

Många tankar flög kring mina fina barn.. Dom vill göra så mycket, visa så mycket. Känns ibland som det bara är jag som vill göra deras barndom minnesvärd och visa att man verkligen brydde sig även om det minsta... Som saker dom pysslat, fika fritids bjuder på. Avslutning osv... Jag tar mig den extra tiden, för snart är barnen stora och kommer minnas tillbaka vem som alltid fanns där och inte... DÅ kan jag sträcka på mig som mamma och säga "jag var allt där" ... Människor nuförtiden är så sjukt stressade och upptagna så dom inte unnar barnen den extra minuten oftast. Själv hade man det oftast så som liten, man minns..! Så ska inte mina barn få tänka. Dom kommer alltid i första rum utan suckande från min sida. Jag lever för dom, vi lever i nuet som snart är "the past" stanna upp och tänk en extra gång innan du stönar över "besvär" som egentligen är självklara. Tack för mig! Nu ska jag jobba vidare.

Goodbye and hejdå!