.

Ibland kan jag bara känna... känna ... 

att jag vill skrika rakt ut och allt bara stannade upp och jag kunde få vara helt borta när tiden står still. Så mycket tankar kring folk runt mig, om mig själv. Vad har jag gjort för fel kan man tänka vissa gånger, andra gånger kan jag tänka - Deras förlust. 

Glider ifrån vissa sakta men säkert, dom påverkas av andra eller så väljer dom bort mig för jag är väl för barnslig osv. Andra gör val pga andra tycken.

För jävla synd. Jag vill att alla ska förbli som dom alltid varit, varför ändra sig för en annan människas skull, eller pga förnyelse i livet eller ngn behörigs liv?

Sånt här kan gnaga sönder mitt huvud utifrån och in väldigt ofta och tyvärr kan det gå ut över fel person alltför ofta. Så ska det inte behöva vara. Jag ser till att sluta bubblan och accepterar att saker aldrig kommer vara som för bara ett år sen , ngn månad sen. 

Om jag fick välja så skulle jag ta mitt pick och pack och flytta (Var vet jag inte ännu)

Men skaffa ett nytt jobb man får vara kvar på för alltid om man så vill, skaffa körkort, kanske t om ett till litet knyte, nya kontakter som inte vet allt om mig som jag kanske inte ens själv vet. Förstå lättnaden som skulle komma. Eller skulle den? Det vet man ju aldrig. En vacker dag ska jag utforska den teorin, och se vart det tar oss eller vad som sker. För det är knappast så att folk mer än gärna dyker in på en kaffe nuförtiden. Inte ens när jag BEEER om det. 

Tragiskt men sant. Ikväll är det bara BLÄÄÄ. Men så kan det vara ibland, och så får det vara helt enkelt. PÅPEKAR att jag INTE bara menar en enda eller två stycken! Utan rent utsagt nästan alla omkring mig som känner sig träffade SKA göra det också. 

Nu ska jag återgå till soffan vår och döglo på tv:n tills min fina man kommer hem, då ska jag mysa sönder mig för alltid för evigt för att jag kan!!!

Goodbye and hejdå!